Fyra hugg och en lina cola.

Hela livet värker i mig.
Jag torterar mitt psyke.
Skriker, snälla släpp mig fri.
Lovar samma sak varje gång smärtan lämnar min kropp,
den här känslan av svart,
den här önskan om död,
den ska jag aldrig känna igen.
Jag ljuger för mig själv,
litar på att det jag säger är sant.
Hela livet värker i mig.
 
Jag kommer aldrig bli frisk,
jag kommer aldrig bli bättre.
Min sjukdom är progressiv,
den äter upp mig inifrån.
Jag kommer aldrig bli frisk,
om du väljer att återuppliva mig så är det på egen risk.
 
 (Jag ångrar det jag gjort, sen ångrar jag mig igen.)

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: