Hjälp mig, jag kan inte.

Om jag var yngre än jag är idag hade jag fruktat den här stan.
Hade jag inte hittat vart jag stod skulle jag ha varit kvar.
Jag är äldre nu, smartare än du.
Med förbjudna medel segrade, erövrade jag staden.
Om jag hade varit yngre än jag var då, 
om jag inte levt ikapp livet hade lagt mig ner.
Jag har alltid varit den jag är och kommer aldrig vara densamma.
Jag är alltid mig själv och kommer aldrig vara mig själv lik..
Jag vann över Stockholm ljuger jag för mig själv,
jag har ingen skamm i kroppen.
(Jag simmade tillbaka efter dig, du skulle inte få drunkna.) 
 
 

Samla mod, nu är det något på gång.

Innan du vänder på klacken,
innan du springer iväg från mig.
Snälla vänta en minut,
jag har saker att säga.
Ge mig tiden du lovade innan du ger dig av,
tiden jag slarvade bort genom att aldrig ställa krav.
Luta dig närmre, jag vill viska i ditt öra.
Jag hoppas att du lyssnar för det jag har att säga är viktigt,
innan du lämnar måste jag få veta om vi verkligen fanns på riktigt.
Jag vill fråga om du verkligen var här,
var du verkligen kär?
 
Livet börjar varje dag.
 
(Välj mig inte, jag väljer inte ens mig själv.)
 
 

En dag kommer mina ord spela roll.

Om du vet att du är hårdare,
att du är starkare,
varför fortsätter du att slå?
Säger inte ditt samvete ifrån?
Jag faller till golvet, flämtar, kippar efter luft.
Du har golvat mig igen,
inte första gången,
kanske sista.
 
Du vill ses, ta farväl.
Som om du har förtjänat det på något sätt.
Jag ska kasta bort allt.
 
(Mitt liv är ett ö-råd och jag blir alltid kvar.)