Jag vet att jag kan fastna i en feber.

Jag vet inte vad du vill.
Jag ser på dom andra,
dom flyttar ihop,
dom gifter sig,
dom skaffar barn.
Hejdlöst.
 
How long should I wait for you,
to take that glue and glue me on.
 
Om du inte skulle orka, om du skulle vilja avlsuta.
Om du väljer någon annan, om du inte vill vara med mig.
Då skulle jag förstå.
 
(Jag är en sån som alltid säger vad jag tycker och alltid ångrar sig sen.)
 

Den där gången då alla visste, alla utom jag.

Ännu en gång sitter jag inloggad på alla dom sociala medierna.
Jag letar, frågar runt, snokar.
Likt en 14 årig flicka som söker efter svar,
gillar han mig eller inte?
Åter igen letar jag förbrilt.
Även fast jag lovade senaste gången att det skulle vara den sista.
Men jag måste ha svar, jag måste veta.
För det finns ett stort gap mellan mig och den 14 åriga flickan.
Hon söker efter sin kärlek, jag vill veta ifall min vän har dött.
För om han är död, då är jag den sista som pratade med honom.
 
 (När jag blundar känner jag mig precis som Guds son.)