Jag har så svårt att balansera mellan trygghet och panik.

Det finns perioder då jag tänker på det jämt.
Det var ovanligt länge sen jag tänkte på det,
men nu sitter jag här, tänker.
Det har funnits stunder då jag tänkt på att göra det,
det var då, så tänker jag inte nu.
Men idag tänker jag på hur mycket lättare allt vore,
om jag var död.
 
 (Jag drömmer inte om att leva i lyx, jag drömmer om att slippa vara fattig.)

Du har kallat mig för hänsynslös och kall.

 
Efter mer än tio månader så känner jag mig fortfarande lika besegrad,
 
Jag önskar att jag kunde berätta för dig vad jag känner,
men jag tar mig själv på för stort allvar.
 
 (Kom inte hit om du vill bli buren.)
 
 
 

Jag har förbrukat min rätt att bli en bra individ.

Nu betalar jag skatt.
 
Alla verkar tro att jag inte är ledsen längre.
Att allt löste sig med att bli nykter och ren.
Mycket löste sig, men inte allt.
 
Jag kan vara utan allt jag har om bara du stannar kvar.
 
 (Jag behöver ingen hjälp, jag gräver mig min egen grop.)