Spring långt härifrån.

Förgifta mig om det är det du vill,
jag har redan dött och jag känner ingenting.
Låt mig vara.
 
 (Skit i ditt samvete, den vill dig inte väl.)

Döden är livets motivation.

Får jag tro på det här?
Kostymerna på skärmen,
dom med mycket pengar och dåliga värderingar.
Männen som påstår att dom regerar i vårt land,
dom som hävdar den smala kalla sanningen.
På TV:n står män i kostym och utnyttjar sin mediaträning.
Dom säger att dom vet mitt bästa,
att min granne vill mörda mig,
att dom som inte betalar skatt ska dö.
Får jag tro på min egen sanning?
Tillåter jag mig själv att tro när dom som ska leda mig rycker på axlarna?
Jag skäms när deras lögner faller likt tårar i sorg.
Är det för mycket att begära?
Hör mina ord, jag tror på det hära.
 
Jag ska berätta nånting, kom lite närmre.
Lyssna med ditt hjärta, allt har ett värde.
 
(Var det jag som blev för svag?)
 
 
 
 
 
 

Lura mig inte.

Dagarna då jag inte kan få ut allt i ord tar emot.
Mina tankar måste ut,
dom måste delas.
Tystnaden är den värsta.
Jag sitter ensam i lugnet.
I mig blåser det upp till storm.
Jag får inte ut det jag tänker i ord,
känslan av vemod är enorm.
 
Kom och hämta mig,
du är sen igen.
(Vi kan prata strunt om du vill.)