Du borde inte följt efter mig.

Dom säger att den värsta smärtan är när man förlorar ett barn.
Jag förlorade mig själv som barn,
min smärta är för alltid inristad i min panna.
Dom säger att begravningen är svår, att ett sista adjö dödar.
Jag har valt döden flera gånger om.
Jag har sagt adjö,
jag har gråtit,
jag har hissats ner i hålet.
Dom säger att den värsta smärtan är när man man förlorar ett barn.
Ingen grät för mig.
 
 (Det här är straffet för människor som du.)
 
 
 

Du viskar som en varning att det är tid.

Du säger att du förlåtit, att allt är okej.
Du säger att tiden passerat och du har gått vidare.
Du tog mitt allt, min själ, mitt jag.
Du slet nästan mitt liv ifrån mig.
Du säger att tiden läkt dina sår.
Tiden passerade och du förlät,
även om det aldrig var du,
det var jag, jag som grät.
 
Jag undrar fortfarande vad meningen med allt det här är.
 
 (Jag har försökt fly härifrån.)