Jag har dålig attityd som en statsanställd.

Det fanns en tid då du var du och jag var din,
då allt jag undrade var varför du inte ville spendera varje minut med mig.
Jag sjönk lite lägre för varje steg jag tog mot dig.
 
 
(Alla snubbar vill ha en katt.) 
 
 
 

Priset vi betalar för att klassas som elit.

Ibland låtsas jag som att det var jag som sa
att jag aldrig mer ville se dig.
Ibland ångrar jag att jag aldrig sa
du är allt som jag har kvar.
 
Nu är han begravd.
Jag sitter ensam i min lägenhet.
Jag blev som dom andra.
(Och där stod du, med henne och ett barn i handen.)

Det är vi som bestämmer.

Det var länge sen vi sågs.
Det 
måste gått ett år.
 
Du skrek att det finns mer,
vem har lurat alla barnen?
Det finns mer, det finns mer.
Åh du skrek.
 
 (Du skrattar när jag gråter så jag skrattar.)