Väx med mig.

Jag vakade över dig.
Med min kind mot din bröstkorg andades vi tillsammans.
Jag vaktade dig.
Nära, jag ville vara nära.
Fukten av deras tårar smög sig upp över mina axlar,
den var svart och tjock.
Jag försvarade dig.
Du skulle inte få lämna det här livet med hjärtat full av sorg.
Ingen i rummet visste vad döden innebar.
Ingen i rummet grät för dig,
dom grät över ovissheten.
Jag sa farväl till dig.
Du tog dina sista svaga andetag och jag släppte dig.
Jag var yngst av alla sörjande,
men jag visste var döden berättade för oss.
Döden ljuger aldrig, den står vid sitt ord.
Vi får bara köpa det.
 
Jag var ensam.
 
(Sviker du, viker jag.)

Ser du mig?

Du orkade inte så du packade och stack.
Av respekt så gick jag ej till attack, 
men du tog nånting ifrån mig,
kunde jag inte ens få ett tack?
 
Under Londons gator vilar dom döda,
en gång levande.
Under kriget blev dom dödas rike en oas,
ej levande gav skydd,
lät inte dom aktiva bombas.
Kommer du älska mig efter döden?
(Andas genom mig och allt som jag rör.)