Jag räddar dom döda.
Jag vill att du ska vara lycklig.
Vill höra ditt skratt, det som ekar.
Du ser på mig med sorg,
du ser på mig som den som felar.
Jag är inte lycklig.
Det har jag aldrig varit,
det kommer jag aldrig bli.
Jag skrattar varje dag, sådär så det ekar.
För när man väl konstaterat,
då skrattar man och accepterar.
Du ser inte mina kläder.
(Är det därför du blir obekväm?)