Det var nästan försent när du hittade mig.
Det är som att jag är i en kupol.
En stor jävla kupol som placerats över mig.
Nätterna under kupolen är svarta,
jag kan se stjärnorna på himlen,
men dom är utom räckhåll, dom är inte där för mig.
Dom nätterna behöver jag dig,
jag är rädd för att fråga,
rädd att svaret ska göra ytan på kupolen tjockare.
Det som inte dödar dig lämnar ett jävla ärr.
(Slå mig så att nånting händer.)