Destruction of the disgusting ugly hurt.

Med min oorganiserade men packade resväska släpande, nästintill flygande efter mig brände jag ner till perrongen. Jag vet att jag glömde saker under sängen innan jag lämnade mitt hem. 
Jag vände mig aldrig om för att se det en sista gång. Jag ville inte. Låste jag ytterdörren? 
Jag lämnade ett krig. Det finns dom som agerar som om vardagen kommer fortsätta mitt under brinnande krig. Det gjorde inte jag. 
Trots att jag sprang kunde jag känna flammorna slicka mig från svanskotan upp mot hårfästet i nacken. Jag skulle avsluta det liv jag levt i någon annans dröm, i exil från mig egna.
Det finns säkert dom som skulle kalla det tortyr. Att skapa ett liv mitt i döden, att få det liv berövat.
Att aldrig få revansch. 
 
Jag åkte hem för att jag dog igen, för att jag blev dödad, för att dö.
Jag får ingen revansch men jag dog och återupstod.
 
 (Jag vet att det är sent men jag måste hitta hem.)