Mina tulpaner behöver vatten.

Mina ord rinner,
likt blod ur ett nyöppnat sår.
Varje droppe genererar värme,
som en våt, varm sörja lägger dom sig i knät.
 
Min pappa ringde, 
han ville komma över.
Han ringer nästan aldrig,
vill aldrig komma över.
Jag bjöd på en kopp kaffe,
sådär som man gör.
Han sög i sig sista droppen,
reste sig upp.
På vägen ut slängde han ur sig din hemlighet.
Du har cancer,
det har satt sig i njurarna.
Och här sitter jag nu,
mitt kaffe har svalnat.
 
(Jag vill gömma dig i mina drömmar.)
 
1 Sofié Leifsdotter:

skriven

Så fina texter du skriver <3


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: