Vi är varandras, vi är inga alls.
Saliven rann ner för din bleka haka.
Det fick blodet att sprida sig över halsen.
Du rökte vad du trodde skulle bli den sista cigaretten.
Långsamt drog du ner röken i lungorna och slöt ögonen,
du njöt, tiden stannade vid varje bloss.
Vid varje snäv kurva slog din skalle hårt mot rutan.
Smärta var ingenting längre,
den hade gjort sitt.
Vi räddade ditt liv den där natten,
jag och den panikslagna mannen bakom ratten.
Men det pratar vi sällan om.
Vi röker.
Varje cigarett är den sista.
Du är inte skyldig mig något.
(Salt i såren.)