Mina tulpaner behöver vatten.
Mina ord rinner,
likt blod ur ett nyöppnat sår.
Varje droppe genererar värme,
som en våt, varm sörja lägger dom sig i knät.
Min pappa ringde,
han ville komma över.
Han ringer nästan aldrig,
vill aldrig komma över.
Jag bjöd på en kopp kaffe,
sådär som man gör.
Han sög i sig sista droppen,
reste sig upp.
På vägen ut slängde han ur sig din hemlighet.
Du har cancer,
det har satt sig i njurarna.
Och här sitter jag nu,
mitt kaffe har svalnat.
(Jag vill gömma dig i mina drömmar.)