Jag rear ut ditt samvete.

Jag försöker slita mig loss.
Vrider och vänder, sparkar och slår.
Tankar om mörker, tankar om död.
Släpp mig, snälla bara släpp mig.
Kan någon svara på varför jag aldrig blir hörd?
 
Jag blev någon man kunde lita på,
jag verkar ha slutat med det.
 
(Jag föraktar inte rika, jag föraktar dom som behöver pengar för att vara det.)

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: