Ingenting kommer från ingenting.

Vi höll om varandra,
såg varandra nakna.
Kommer du ihåg ärren jag visade dig?
Du drog fingret längs dom vita linjerna,
kysste dom lätt.
Vi viskade löften om evighet,
som om det är något man kan lova bort.
Kommer du ihåg hur det var,
sista gången vi var varandras?
 
Jag flyter bort,
liksom från allt.
 
(Döden skrämmer inte barnen längre.)
 

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: