Du säger att det känns som igår.
En dag ska vi göra ord av sorgen,
vi ska agera och ta tillbaka.
Det är svårt att glömma,
känslan av den stora skammen.
Det är svårt att låta bli tanken,
att i sinnet vandra tillbaka till den dagen.
Hennes ögon bränner i min bröstkorg,
hennes besvikna blick vänd mot mig,'
jag grät inte på hennes stora dag av sorg.
Det är svårt att känslomässigt falla,
hon sa adjö av sin son,
hans fina impregnerade kista.
Jag fällde inte en tår, inte en suck.
Det har jag aldrig gjort.
För om jag faller varje gång,
då finns jag inte.
(Var hon vackrare än mig?)