I himlen gror inget revolutionerande.
Basen slår i bröstet.
Jag försöker inte stå still längre.
Det är inte enbart varmt, rött blod som cirkulerar.
Slagens styrka ökar, bang bang bang.
Jag dansar, bara jag.
Varje slag i bröstet pendlar,
övergår från den första kyssen till den största sorgen.
I luftslottet defineras inte känslor,
inte enligt samma regler.
Jag har slutat känna skillnad på gott och ont.
Jag är blöt, kan vara svett, kan vara urin.
Jag vet inte vart jag befinner mig,
men egentligen,
vad spelar det för roll?
Du lämnade ingenting kvar åt mig,
du tog allt.
skriven
Tack för tipsen! :))