Åren vi tog för givet.
Jag jobbar mig framåt genom folkmassan.
Ser du mig?
Jag flämtar, andetagen blir glesare, jag kvävs.
Motar min lilla undernärda kropp mellan själarna.
Du glömde bort mig.
Jag väntade på dig.
Nu går jag själv.
Får jag vara med?
(Man är alltid på väg hem.)