Förstör den underliggande strukturen.

Som en kletig, svart sörja.
Då och då rinner det över,
då och då sipprar det ut.
Likt tjock tjära guppar den runt.
Oftast skadar den bara mig,
då och då andra.
Får du det i ögonen blir du blind,
du dör om det hamnar på ditt skinn.
Jag brukade tro att allt det onda flöt omkring i min kropp,
att jag var gjord av det.
Att allt där inne var svart.
 
Jag brukade tro att det betydde något,
att det spelade nån roll.
(Min nacke, jag vill att du kysser den.)
 
 
 
 
 

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: