Vill förtvivlat gärna att det inte ska sluta här.

Kan du inte va tyst nu?
 
Han bjöd på kaffe i solskenet bakom häktet,
han kisade, sippade, sa att han älskade mig.
Han älskade mig och det har han alltid gjort,
även fast han vet att jag följde med honom hem,
att jag förlorade mig i honom en natt för att jag inte va själv.
Han bjöd på kaffe och kisade mot häktet,
han kom försent, bjöd på kaffe, trodde att det räckte.
 
 (My gun doesnt care about the size of your knife.)

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: